Apné Sveriges årsmöte 2026 gick av stapeln en riktigt fin dag i början av mars. Efter den sedvanliga inledningen med registrering, besök hos utställare och lottförsäljning samt läckra wraps med dryck hälsade ordföranden Leif ”Ludde” oss deltagare välkomna.
Dan Wiksten, redaktör för Drömläget, som hade fyllt jämnt och firat hos sin dotter i USA, gratulerades i efterskott med en blombukett och en tanke sändes till Gert Grundström, Apné Sveriges nestor och gamle ordförande, som dessvärre inte kunde delta på grund av akut sjukdom.
Efter årsmötet var det dags för geriatrikern och överläkaren Nathalie Morén att hålla ett föredrag på temat ”Det goda åldrandet”.
Alla vill leva länge, men ingen vill bli gammal, sägs det ibland. Det kan också vara nog så svårt att acceptera tidens gång och kroppens obevekliga förfall. Vi fick höra att de flesta kroppsfunktionerna är på topp i 30-årsåldern (en del rentav ännu tidigare), och därefter går det bara utför. Alla muskler försvagas gradvis, inklusive tungan och de små musklerna runt ögonen. Rumpan blir platt. Även sinnena i form av syn, hörsel och lukt fungerar sämre. Mängden vatten i kroppen sjunker. Det yttrar sig bland mycket annat som glaskroppsavlossning hos alla, något som kanske låter mer skrämmande än vad det oftast är. (Om man börjar uppleva ljusblixtar i synfältets utkant och skyndsamt beger sig till akuten känns det dock väldigt tryggt att bo i ett land med goda resurser inom avancerad teknik och (ibland) god tillgänglighet till vård.)
Vi fick en genomgång av vad som händer i kroppen vid obstruktiv sömnapné, OSAS, även fysiologiskt. För det är ju inte riktigt så enkelt som att det ”bara” handlar om att familjemedlemmar skickar iväg oss till vårdcentralen på grund av störande snarkningar och skrämmande andningsuppehåll. Symtomen är betydligt bredare än så och kan yttra sig i allt från upprepad kissnödighet på nätterna till halsbränna och morgonhuvudvärk. Att inte ens läkarna drar rätt slutsatser alla gånger gör ingenting bättre. Det framgick vid flera tillfällen att det ofta brister i kunskaperna. Kan det vara en starkt bidragande orsak till att mörkertalet fortfarande beräknas vara stort?
Vi fick tips om ett inslag hos BBC med titeln I snore – but didn’t know I stop breathing 10 times an hour in my sleep där det framgår att en miljon britter har diagnosticerats med sömnapné men att ytterligare sju (!) miljoner kan lida av sjukdomen. (Inom parentes kan det för oinvigda låta mycket med tio andningsuppehåll per timme, men som bekant är det snarare en blygsam siffra i sammanhanget.)
OSAS är vanligt förekommande vid all kardiovaskulär sjukdom och de drabbade löper tre gånger högre risk att få metabola syndromet. Men orsakssambandet går i båda riktningarna. Oavsett vad som är hönan respektive ägget så kan CPAP vara till stor hjälp. Även om en del skador tyvärr kan ha hunnit bli irreversibla finns det ofta goda chanser att uppnå andra hälsoeffekter. När syrenivån i blodet sjunker som följd av andningsuppehållen aktiveras starkt kärlsammandragande effekter som i sin tur har negativa följder för kroppen. Detta är något som behandlingen motverkar.
Hela 75 procent av oss apnoiker är överviktiga och ibland kan det göra stor skillnad att gå ner i vikt. Men om vi har mycket fett runt halsen är det inte säkert att det hjälper. Och om det är något vi också kan räkna med i takt med stigande ålder är det att mängden fett ökar överallt (utom i ansiktet).
Ungefär i 75-årsåldern är det dags att ifrågasätta tidigare ”sanningar”: Om maten börjar kännas smaklös (vilket är en del av naturligt åldrande) ska vi inte tveka att tillsätta salt. Efter att länge ha hört att det snarare bör undvikas gick det nästan som ett sus genom bänkraderna. Vi ska dock inte vara enbart rädda för ett lite förhöjt blodtryck. Det kan få oss att känna oss klarare i huvudet och minska risken för yrsel och efterföljande fallolyckor. Som så ofta annars gäller det att balansera för- och nackdelar.
Det är viktigt med styrketräning som motvikt till den krympande muskelmassan men den ska vara anpassad. Att anlita en personlig tränare som är utbildad på betydligt yngre förmågor är inte optimalt. Och vi ska upp och dansa – helst i form av pardans.
Att vara lite rund är inget fel utan snarare naturligt i lite högre åldrar. Att det inte är kul att rensa ut byxor från garderoben som inte längre går att knäppa i midjan är en annan historia. Men ibland måste man vara realist. Ur lungornas synvinkel är det bättre att sitta än att ligga ner, och bättre att stå än att sitta
Och sist men absolut inte minst – kom ihåg att spänna fast CPAP-masken även vid en kortare tupplur på eftermiddagen!
Efter det väldigt inspirerande föredraget, som också väckte många frågor och kommentarer, var stämningen på topp. Årsmötet avslutades med lottdragning och många fina priser. Vi fick också foldern Ett ”Helt nytt liv” att sprida ut på lämpliga platser.
När vi lämnade Timmermansgården möttes vi av ett Stockholm i behagligt vårväder där många slagit sig ner på uteserveringar eller gett sig ut på stärkande löprundor. Än lyser grönskan med sin frånvaro, men ljusare blir det för varje dag som går. Lika fort fram går kanske inte forskningen om sömnapné och den ökade medvetenheten om sjukdomen, men de går trots allt framåt hela tiden. Och det är förstås något vi har all anledning att vara tacksamma för.
Bodil Bergh