Det är dags att packa ihop den svarta väskan inför det första återbesöket på CPAP-mottagningen.
Första utprovningen 2011
Faktum är att jag har varit på CPAP-kontroll tidigare. Fast den gången gick det inte så bra. Jag hade sökt hjälp via sjukvårdsförsäkringen på mitt dåvarande arbete efter att familjen klagat på mina snarkningar. Fick remiss till en specialistläkare på det nedlagda regementsområdet i Ängelholm som först lät mig genomföra en sömnregistrering hemma. Det var 2011 och därmed tillräckligt länge sedan för att jag ska ha glömt bort händelsen. Hur som helst fick jag också låna hem en CPAP-apparat och där minns desto tydligare att jag inte tyckte om den. Har inga minnen av att den kändes direkt klaustrofobisk, men den var klumpig och obekväm och när jag knäppte av mig masken på morgnarna hade remmarna lämnat fåror i ansiktet. Så nej – det var inget jag ville fortsätta med.
I ärlighetens namn var jag ingen större kandidat för användning, heller. Jag hittade läkarens utlåtande som anger att jag hade ”normala apne-hypopne index (AHI upp till 3.8 i ryggläge) och syrehalt index (2.2)”. Det var ju riktigt bra värden, inte minst med tanke på hur de kom att utvecklas under senare år. Men blodtrycket var i överkant (145/100) och det gick ju inte att förneka att jag snarkade, varför jag fick remiss till en specialisttandläkare i Göteborg för utprovning av bettskena.
Fast det gick inte heller så bra. Eller bra och bra – jag fick visserligen en ”skräddarsydd” skena men den kändes så obekväm och obehaglig att den bara blev liggande i sitt etui. Något tal om uppföljningsbesök eller framtida kontroller var det aldrig. Det fanns däremot en smidigare lösning: Skilda sovrum. Då riskerade jag inte längre att störa någon annans sömn. (Det där med blodtrycket var en annan historia.)
Operation om jag varit yngre
Det är mycket möjligt att jag på sikt hade kunnat vänja mig vid skenan. Men jag kan inte utesluta att den hade gett långsiktiga besvär i tänder och käkar, så pass klumpig är den faktiskt.
Dessutom var ÖNH-läkaren jag träffade i höstas inte säker på att en skena skulle fungera i mitt fall då jag snarkar mer i sidoläge än ryggläge. Ytterligare en komplicerande faktor kan vara att jag har överbett. Det hade jag faktiskt ingen aning om förrän en tandläkare informerade mig i somras. Tänk att jag har gått ett långt liv och inbillat mig att mitt bett var högst normalt och ordinärt! I stället berättade hon att det var så pass stort att det kunnat bli tal om operation om jag hade varit yngre …
Ska man tro AI kan det dessutom vara en försvårande faktor:
”Vid ett kraftigt överbett har underkäken redan en naturlig position som är långt bak. För att en skena ska ge effekt vid sidoläges-apné krävs ofta att man drar fram käken väldigt långt.
• Risken: Detta kan leda till kraftig värk i käklederna och att bettet förändras permanent, vilket gör att många patienter ger upp behandlingen.”
Men efter denna långa utvikning går vi tillbaka till mitt mottagningsbesök tidigare i veckan.
Stort luftläckage
Det gick bra. Allting såg bra ut och jag har varit flitig och samvetsgrann med runt 7 timmars användning per natt. Däremot är luftläckaget stort, runt 17 liter i minuten i snitt. Det räknas ju inte som alltför högt men jag tycker ändå att det låter anmärkningsvärt. Jag försöker se framför mig hur jag radar upp 17 enliters mjölkpaket på köksbordet som töms på sitt innehåll under en enda minut. Jag förstår inte riktigt hur så stora luftmängder kan blåsa ut och försvinna under denna korta tid.
Men vad jag förstår eller inte förstår spelar ingen roll här. Jag vill däremot försöka sänka siffran men helst inte genom att kassera min bekväma och i sammanhanget diskreta näsmask till förmån för en helmask.
Besöket avslutades med info om att masken och slangen brukar kräva utbyte efter runt ett års användning och att jag ska bli kallad till mottagningen på nästa återbesök om cirka ett år, räknat från i dag.
Jag fick också ett blad med tips på fem olika leverantörer av utrustning när det blir dags. Det är förhoppningsvis långt dit, men å andra sidan går tiden också fort. Om jag är intresserad av en speciell modell och läkarmottagningen råkar ha den på lager, är jag välkommen dit för en utprovning. Det låter ju bra, så att man kan undvika att köpa grisen i säcken.
Fast först och främst ska jag försöka gå till botten med läckaget. I morgon tänker jag kolla upp lite hakremmar på nätet. Eller borde jag testa att tejpa ihop munnen redan i kväll?
Bodil Bergh