Det hela utspelade sig i augusti 2025 och jag hade precis kopplat på mätutrustningen inför den kommande sömnregistreringen.
Trots en utförlig genomgång på mottagningen hade jag glömt var de två sista klämmorna skulle placeras. Det lyckades mig inte heller att utläsa det av den bifogade användarinstruktionen. Till sist tryckte jag helt sonika fast dem i två av kablarna. Tänk om hela undersökningen riskerade att gå i stöpet på grund av mitt lilla klavertramp? Det var pinsamt att erkänna när jag lämnade tillbaka utrustningen nästföljande dag.
Aj då, man skulle sätta fast dem i halsringningen på t-shirten, var det så enkelt? Jaha …
Trots allt gick det tydligen att få fram de efterfrågade mätvärdena. Om man matar in dem i ett AI-program gör den följande analys:
Jag hade ett AHI-värde av 18, vilket innebär ”måttlig obstruktiv sömnapné”. Av dessa händelser bestod sju av totala andningsuppehåll.
Enligt ODI-värdet sjönk vidare min syrenivå signifikant 15 gånger per timme.
Värdena var relativt jämna mellan rygg- och sidoläge. Det innebär alltså att man inte kan hoppas på någon ”Quick Fix” genom att exempelvis undvika att sova på rygg.
Cpap är oftast ett förstahandsval
Min självskattade dagtrötthet enligt ESS (Epworth Sleepiness Scale) var bara 5 och alla värden upp till 10 anses ligga inom normalintervallet. (Enligt en studie som Region Skåne refererar till sjönk som jämförelse det genomsnittliga värdet från 10,7 till 5,9 efter insatt CPAP-behandling. Det är lätt att förstå att nyblivna användare är glada och tacksamma när de upplever en så markant förbättring.)
AHI 18 betraktas vidare som ”kliniskt relevant” och en apnéskena är ofta förhandsval vid måttlig apné om inte svår dagtrötthet samtidigt föreligger. CPAP kan bli aktuellt om man har riskfaktorer som högt blodtryck men inte känner sig trött. Mycket riktigt skrev den remitterande läkaren också så här: Åtgärd: I första hand behandling med en apnébettskena.
Å andra sidan var nästa läkare inte lika säker på att det skulle fungera på mig då jag snarkar lika mycket – nej, faktiskt ännu mer – på rygg som i sidoläge. (Det är tydligen inte helt vanligt.) Enligt ett vårdprogram om obstruktiv sömnapné från Region Skåne säger data vidare att apnéskenor fungerar bäst vid AHI mellan 5 och 15, eventuellt upp mot 30.
De skriver också att ”(ett) behandlingsförsök med CPAP är förstahandsvalet till patienter med måttligt till uttalat förhöjt AHI (≥ 15)”. Så fick det också bli i mitt fall.
“BEHANDLING MED CPAP ÄR BESVÄRLIG OCH KRÄVER ETT AKTIVT BESLUT AV PATIENTEN VARJE KVÄLL, NATT EFTER NATT, MÅNAD EFTER MÅNAD, LIVET UT.”
Så skriver Region Skåne och jag förstår inte varför de måste vara så dramatiska. Vad då, aktivt beslut? Inte mer aktivt än när man borstar tänderna varje kväll utan att reflektera närmare över saken. (Hör ett sådant värderande påstående ens hemma i ett vårdprogram?)
Av regionens uppföljda patienter är det trots allt ca 80 procent som fortsätter med behandlingen efter ett år. Det är nog regionen nöjd med. Inte minst i ljuset av att genomsnitts-AHI ligger högt (36 för nya patienter) Det är ju verkligen inget värde man lättvindigt kan vifta bort.
För egen del är jag nog något av en idealpatient. Det går fortsatt mycket bättre än jag hade vågat drömma om. Mobilappen talar också sitt tydliga språk:
Vi får se vad som händer framöver.
Bodil Bergh