Ännu en vecka har lagts till handlingarna och snart har jag använt min CPAP i en hel månad. Efter det tillfälliga bakslaget med ballongmage förra veckan har allting gått så bra som man kan önska. Nöjdheten verkar dessutom vara ömsesidig. Det här står nämligen att läsa i mobilappen:
Och från själva apparaten får man ännu mer kött på benen:
Tryck 7,0
Läckage 11 l/min
AHI 1,1
Totalt AI 0,9
Obstruktiv AI 0,3
Centralt AI 0,6
Det där med läckaget får mig att studsa till. Ofta har talet dessutom legat betydligt högre, kring 20–25. Om det blir alltför högt ska tydligen apparaten protestera och det har inte hänt än. Men redan 11 liter per minut låter väldigt mycket i mina öron. Förstår inte var eller hur ett så pass stort läckage kan uppstå. Det borde jag kanske söka info om. Fast inte just i dag.
Brukar ha lite nästäppa när jag vaknar men inte så att det stör. Köpte en sprayflaska med koksaltlösning häromdagen som jag tänker använda tills den tar slut. Sen får vi se om jag väljer att testa något annat. Oavsett vilket känns det inte som ett problem i dagsläget.
Är så glad över min näsmask som är så pass lätt och diskret. Visst, man känner när den är på men det är allt. Den ger mig ingen klaustrofobi, inga skavsår från remmarna och luftslangen sitter uppe på hjässan där den är förhållandevis lite i vägen. Kan det bli bättre? Tydligen finns det många andra som är lika nöjda med sina masker även om de har helt andra varianter. Man kan bara hoppas att alla lyckas få just den modell som passar just dem bäst.
En sund kropp i en sund själ
Jag följer med min son till kommunens friluftsanläggning i Bulltoftaparken. Här låg Malmös flygplats fram till december 1972. Med sina trevligt gulfärgade byggnader ligger efterträdaren utslängd på åkermark i Sturup några mil längre österut. De minnesgoda kanske kommer ihåg det dramatiska kapardramat hösten 1972, då ett SAS-plan på väg från Göteborg till Stockholm tvingades ner av tre beväpnade kroater just här på Bulltofta.
Grabben är en riktig gymkille. Själv föredrar jag att vara utomhus åtminstone när vädret är någorlunda bra. Just i dag är det riktigt behagligt. Tyvärr lyser solen med sin frånvaro men det är i princip vindstilla och flera plusgrader. Jag har slarvat med träningen de senaste månaderna så formen är inte i topp. Därför orkar jag inte springa hela tiden utan måste alternera mellan joggning och promenader. Hade tänkt styrketräna en stund och avsluta med bastu men väljer att stanna utomhus hela tiden.
Det är många gånger jag har funderat över varför ett ”universalmedel” som konditionsträning inte hade någon effekt på mina sömnbesvär. Inte heller har det hjälp med melatonin eller dagsljus eller frisk luft eller minskat koffeinintag eller akupunktur. Kort sagt har allting varit som att hälla vatten på en gås. Men när bitarna faller på plats och man får höra att det är anatomiska faktorer som legat bakom problemen hamnar allting plötsligt i ett annat ljus.
”När du börjar märka förbättringarna i din vardag kommer du aldrig att se tillbaka”, påstår appen till CPAP-apparaten.
Vi får se om den har rätt. Nu är det bara att köra vidare i samma hjulspår.
I Bulltoftaparken finns det gott om bokar, dessa gudabenådade träd med sina ljust gröna färger och märkligt täta lövverk som vägrar att släppa fram solljuset. Den här årstiden ser de nakna och trista ut men om några månader börjar knopparna att träda fram. Snart därefter blir de underbara på riktigt.
Just precis i dag infaller vintersolståndet och sedan vänder det. Dagarna kommer att bli lite längre, även om det går trögt i början. Men de blir längre, och den vetskapen känns väldigt bra.
Till våren ska jag ta foton på några av bokarna och lägga upp här. De förtjänar all beundran de kan få.
Men nu önskar jag alla en GOD JUL.
Bodil Bergh