Julen är över och äntligen hinner Tomtefar tänka lite på sig själv. Han inser att det inte kan skada att göra en läkarundersökning. Trots sitt segertåg över världen och alla glittrande barnaögon som mött honom mår han inte alldeles bra.
Läkaren sveper med blicken över hans kropp när han kliver in genom dörren på vårdcentralen. Ett alltför voluminöst bukmått, en kraftig hals som anas bakom det vildvuxna skägget. Tomtefar rör sig ovigt. Han andas tungt och de mörka ringarna under ögonen talar sitt tydliga språk.
”Hur står det till med sömnen, Far?”
”Håhåhå, inte hinner jag sova så mycket, inte. Plikten kallar! Ibland nickar jag väl kanske till bakom tyglarna i släden. Fast Tomtemor klagar på att jag snarkar, det gör hon allt. ’Det är ena rediga timmerstockar du drar’, brukar hon säga. Fast det värsta är när jag slutar andas på nätterna. ’Det är som om livet självt rinner ur dig, karl’, säger hon. ’Du skrämmer ju livet ur oss andra’.
Understundom tager jag mig en liten whiskypinne eller två för att komma till ro, men det må väl vara hänt? Det går ju undan i det här yrket”, fortsätter han och lägger huvudet vädjande på sned.
”Jag förstår hur Far resonerar”, svarar läkaren vänligt och skjuter upp glasögonen på hjässan. ”Problemet är bara att dina problem riskerar att förvärras när muskulaturen slappnar av på grund av alkoholen.”
Han lägger pannan i djupa veck och sneglar på datorskärmen. Tomtefar står på blodtryckssänkande läkemedelsbehandling sedan flera år och uppvisar även andra tecken på det metabola syndromet.
”Jag tror att jag ska skicka en remiss med dubbel förtur så att Far får genomgå en sömnregistrering därhemma. Den bör inte vänta längre än nödvändigt. (I och för sig borde jag kanske ha ordinerat en sådan redan i samband med att jag satte in blodtrycksmedicinen men vad f-n, jag var väl också stressad. Eller nåt.)”
”Ja-HA?”, säger Tomtefar och ser frågande ut. ”Vad ska det vara bra för?”
”Det återstår att se”, svarar läkaren och tittar honom rakt i ögonen. ”Om saker och ting är som jag tror, blir det därefter marsch pannkaka till att prova ut en liten andningsapparat med slang och munstycke. Och i så fall kan Far se fram emot att slippa många av sina besvär. Kanske redan från första natten.
Men den hjälper däremot inte mot allt elände i världen, så jag vill verkligen rekommendera Far att delegera lite fler arbetsuppgifter till sina nissar i fortsättningen. Från och med nästa jul. Allt för att minska stressen.”
Tomtefar ser nöjd men förvånad ut när han stövlar ut från mottagningsrummet.
Och som vi alla förstår led han av grav sömnapné och fick snabbt en ovärderlig hjälp med sina besvär. En riktig solskenshistoria, med andra ord. Men leendet stelnar i mungiporna när man tänker på alla i det så kallade mörkertalet som aldrig blir utredda trots uppenbara besvär, än mindre får någon diagnos. Och varför tilläts problemen att gå så långt i Tomtefars hypotetiska fall?