Någonting tycks i alla fall ha börjat hända, nu när jag har använt min CPAP-utrustning i två månader.
Jag noterar att jag ofta sover djupt, jag sover längre än tidigare på morgnarna och jag drömmer livliga drömmar.
Under flera år behövde jag inte ens ställa väckarklockan för jag visste på förhand att jag ändå skulle vakna tidigt, ofta mellan klockan 5 och 6. I kombination med att jag brukade somna först efter midnatt blev resultatet inte så bra, lindrigt talat. Men då hade jag ingen aning om att de här timmarna dessutom stördes av återkommande andningsuppehåll och snabba uppvaknanden i långa rader.
Jag frågar AI och får ett uppmuntrande svar:
Allt är inte frid och fröjd och alla nätter är inte lika bra. Men det känns verkligen som om något börjar hända med min kropp. Det där med att sömnen automatiskt måste bli sämre och ytligare med stigande ålder känns plötsligt inte som en självklarhet. ”Sova som ett barn” eller kanske som ”en stock”; kärt barn har alltid många namn. Om jag inte hade vetat bättre skulle jag trott att jag hade använt sömnmedel, fast utan negativa efterverkningar nästa dag. Det är nästan så att man klämmer fram en liten tår i ögonvrån av ren tacksamhet.
Det är lite märkligt, vad det än är som händer. I värsta fall är det bara inbillning. Men å andra sidan vore det väl konstigt om inte behandlingen ger resultat? Alla andningsuppehåll är i princip som bortblåsta, med vilket följer att de återkommande blodtrycks- och pulshöjningarna, den återkommande nedsatta syresättningen och alstrandet av stresshormoner också försvinner eller åtminstone mildras. Det vore kanske snarare konstigt om man inte upplever några effekter alls?
I takt med att jag läser på om vår sjukdom, som trots allt både är vanlig och välkänd, blir jag ofta förvånad eller irriterad över de bristande kunskaperna. För några år sedan fick exempelvis min man göra en dygnsmätning av blodtrycket. Efteråt fick han veta att hans tryck varit högre när han sov, vilket vårdpersonalen tyckte var märkligt. Det tyckte han och jag också, men å andra sidan har ingen av oss medicinsk utbildning. I dag vet jag däremot att det är ett ganska typiskt symtom på just sömnapné. Jag följde med honom till kardiologen strax före jul och berättade om det. Läkaren nickade inkännande, tyckte jag var ”mycket klok” och hade helt rätt i att kopplingen borde ha gjorts. Men än i dag har det aldrig varit tal om att utreda honom.
Självaste Hjärnfonden tycker inte att sjukdomen är värd att nämna i en artikel om sömnstörning, trots att den i värsta fall och på sikt dessutom kan ge just neurologiska skador som stroke och demens. Att skriva och påpeka det var som att hälla vatten på en gås – de kunde uppenbarligen inte bry sig mindre.
I deras artikel till hänvisas det bland annat till 1177.se som källa:
Du som snarkar mycket och kraftigt kan ha sömnapné.
Nja, så enkelt är det väl inte. Det kan yttra sig även med lindrigare, eller till och med ganska ospecifika besvär.
Uppehållen kan ibland pågå i tio sekunder eller längre …
Nja, det är väl snarare så att de måste pågå i tio sekunder eller mer för att alls räknas. Och om man har sömnapné så inte bara kan de ske flera gånger i timmen – det ligger ju i diagnosens natur att de också gör det.
Det är vanligt att snarka om man har obstruktiv sömnapné.
Okej, då stämmer det alltså inte att det bara drabbar dem som snarkar ”mycket och kraftigt”. Men varför skriver de på ett annat ställe något som knappast kan tolkas på annat sätt?
* * *
Vintern har verkligen kopplat sitt grepp om hela landet. Här längst ner i söder brukar tussilagon kika upp ur jorden redan i mitten av januari med sina yrvakna klargula huvuden, men så blev det inte i år. Vinden är bitande kall men i morgon måste jag ge mig ut ändå. Jag ska nämligen gå på det första återbesöket efter CPAP-utprovningen. Tror att personalen inte hade några illusioner alls om mig. De tyckte snarare att jag var en gnällig tant som utstrålade pessimism och motvilja inför vad som komma skulle. Jag kan ju inte säga att de hade fel, för jag trodde verkligen att det skulle vara både bökigt och besvärligt att använda apparaten.
Men allt har gått över förväntan. Det har verkligen det.
Bodil Bergh