Som nydiagnostiserad kändes det som en självklarhet att gå med i Apné Sverige. Funderade på att delta i medlemsmötet i december då det alltid är intressant att träffa medbröder och -systrar, men tvekade lite med tanke på avståndet. Men efter ett erbjudande om att skriva på föreningens hemsida var det inte så mycket att fundera över.
Tågresan hemifrån Malmö följde tabellen och väl framme på Stockholms C var det förvånansvärt enkelt och smidigt att ta sig till Södermalm och möteslokalen på Högbergsgatan. Jag hade tidigare besvarat några skriftliga intervjufrågor och fick nu besvara dem framför videokamera i närheten av den vackert upplysta Katarinakyrkan.
Inne i den varma lokalen köpte jag ett par lotter, pratade med några andra besökare och kände mig välkommen. Det är annars lätt att känna sig som ”utböling” i nya sammanhang men här fick jag inte alls den känslan. Sneglade nyfiket runt i lokalen och noterade att andelen kvinnor var större än väntat. Uppenbarligen har jag levt i villfarelsen om att sömnapné är en övervägande ”manlig” åkomma. Fast å andra sidan räcker det ju att läsa statistik för att inse att verkligheten ser lite annorlunda ut.
Bekväma CPAP-masker och moderna apnébettskenor visades upp
Det fanns olika bord med utställare som jag tog tillfället att växla några ord med. Blev förevisad en ny näsmask som var klädd på insidan med en härligt mjuk stoppning. Även om jag är nöjd med min nuvarande silikonmask måste jag erkänna att den här verkade om möjligt ännu bekvämare. De moderna bettskenorna såg också väldigt smidiga och diskreta ut. Helt annorlunda än den klumpiga modell som jag fick för flera år sedan och som bara blev liggande i sitt etui. Det känns som om utvecklingen går framåt och mot allt bättre och mer praktiska utrustningar.
Jag fick en portion med välsmakande julmat och slog mig ner vid ett bord tillsammans med några andra medlemmar. Det var intressant att få höra om andras upplevelser. För även om vi har olika erfarenheter av diagnosen och lever olika liv i andra avseenden så har vi ju också gemensamma nämnare. Såvitt jag vet känner jag ingen som har sömnapné, än mindre som använder CPAP.
Men att många drabbade har haft ett rent helvete innan de äntligen fick behandling råder det ingen tvekan om.
Efter kaffet var det dags att flytta om stolarna inför kvällens begivenhet.
Det var Anders Allard som höll i föredraget, samme man som ledde rundvandringen i Gamla stan under hösten (och som jag tyvärr inte kunde delta i). Han visade mängder av vackra bilder och berättade initierat och medryckande om både exteriöra och interiöra miljöer som kanske är lika okända för infödda stockholmare som för oss utsocknes turister. Jag gjorde en speciell notering om att allmänheten är välkommen att äta lunch i restaurangen Riddaren i Svea hovrätt och att Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan är öppen för guidade besök. På hemsidan ser jag även att det arrangeras tvåtimmars stadsvandringar i hennes kvarter i Vasastan. Alltsammans känns värt att tänka på inför kommande besök i huvudstaden.
Efter det givande mötet (och en vinst i lotteriet!) fortsatte jag till det lilla hotellet på Östgötagatan där jag bokat rum för natten. Hade valt att lämna CPAP-apparaten hemma. Dels för att väskan är ganska tung att kånka på och dels för att jag var rädd för att den skulle bli skadad eller gå förlorad under resans gång. Men av någon anledning sov jag riktigt uselt den kommande natten.
Ser fram emot att komma till årsmötet i mars och lovar i så fall att fixa fler fotografier!
Till dess önskar jag alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Bodil Bergh