Söndagar är lögardagar och jag rengör apparaten enligt instruktionerna. I spiralslangen ska man hälla lite diskmedel som sköljs ur ordentligt innan den hängs upp på tork. Den nästan två meter långa skapelsen slingrar sig som en bångstyrig orm i vasken. Själva maskdelen av silikon gnuggas med diskmedel medan vattenbehållaren töms och torkas ur, vilket ju för övrigt ska ske varje dag.
Vattenbehållaren, ja. Innan jag fick min CPAP-utrustning hade jag läst att man ska använda destillerat vatten. På läkarmottagningen var beskedet att det räcker med vanligt kallt kranvatten, och efter det läste jag någonstans att man bör koka upp vattnet och låta det svalna före användning. Som om inte förvirringen var tillräckligt stor redan innan, läser jag i en Facebook-grupp att många inte använder behållaren alls. Jaha, men jag fortsätter nog som innan. Ett tag till, i alla fall.
CPAPen hjälper – men inte mot alla problem
Under de gångna två veckorna har jag sovit riktigt bra två eller möjligen tre nätter. I övrigt är mitt största problem att jag vaknar i tidigaste laget, precis som tidigare. Känner mig lite besviken över att CPAP-apparaten inte hjälper mot alla mina problem, men varför skulle den göra det? Trots allt är ju sömnproblem oändligt vanligt i befolkningen, även hos personer med noll obstruktivitet i andningsvägarna. Eftersom jag inte hade någon svår apné till att börja med kan jag nog inte räkna med en veritabel wow-upplevelse heller. Och att de som har verkligt allvarliga problem också får störst avlastning är ju inte mer än rättvist.
Enligt apparatens data har mina andningsstopp gått ner till 1–2 per timme och det måste betyda någonting för den allmänna hälsan, inte minst på lång sikt. Trots allt måste jag nog vara både glad och tacksam över att jag inte bara har fångats upp av sjukvården och fått en diagnos utan även en effektiv behandling.
Torr mun och ensidig nästäppa
Vaknade en morgon vid 6-tiden med torr gom och äcklig smak i munnen efter en lite orolig natt. Kände att jag fått ihop alltför få timmar (kanske 5,5 totalt?) så jag drar av mig masken och ligger och läser en stund på mobilen. Till sist lyckas jag somna om. Märker att den vänstra näsborren är lite igentäppt och det är kanske den som är boven i dramat.
Som alltid ChatGPT har svar på tal. Den får mig att känna att problemet är vanligt och att det finns flera olika lösningar att välja mellan. Den första är att höja fuktnivån i apparaten genom att öka humidifiern med ett eller två steg. Nästa är att använda koksaltsköljning på kvällen, prova en mild kortisonnässpray i 1–2 veckor samt att se till att masken inte läcker.
För hög luftfuktighet ger torra slemhinnor med efterföljande svullnad, men å andra sidan ger en alltför hög nivå att kondens kan uppstå i slangen så det är viktigt med balans. Har man uppvärmd slang ställer man helt sonika in Climate Control på Auto.
Kan dock inte släppa min oro för att jag kanske måste överge min näsmask till förmån för en helmask. Med tanke på mina anlag för klaustrofobi känns lösningen allt annat än lockande.
Fast nästa morgon är det den andra näsborren som är igensatt, och i morse var det ingen. Strunt samma, nu ska jag gå till vårt lilla apotek och köpa saltlösning + Xylimets mot muntorrhet, som jag fick tips om på Facebook. Det ska nog ordna sig med näsmasken trots allt. Den och jag trivs ju riktigt bra ihop.
Bodil Bergh